Rakel Larsson väntade på att badkaret skulle fyllas upp med vatten. Hon stod framför de öppna balkongdörrarna och njöt av vårluften. Hon var klädd endast i en fotsid, tunn penjoar av fjäderlätt, snövitt siden och ett par vita och mjuka inneskor med hög och smal klack.
Ett gåtfullt leende hade lagt sig tillrätta på och runt hennes läppar.
Kvällens ensamma, men ack så sinnliga, lek hade redan börjat.
Rakel Larsson stängde balkongdörrarna. I vinddraget innan dörrarna stängdes helt lyftes penjoaren av vinden. När det lätta sidenet öppnades framtill, lät hon det ske. Under en kort, befriande sekund lät hon sin nakenhet blottas för världen utanför. Hon rös. Av vinden, och, av spänningen. Rytmerna i Maurice Ravels Bólero hördes ännu bara svagt ur högtalarna bakom henne. Musiken skulle snart fylla hela lägenheten med sin sensuella rytm.
Hon ställde sig mitt ute på vardagsrumsgolvet, lossade hårknuten i nacken så att hennes långa hår fick falla fritt ner längs ryggen. Sakta, utstuderat långsamt, lät hon sedan sidenet glida av och falla av sig själv i en hög på den blanka parketten. Utan brådska, utan blygsel gick hon därefter, med nätta steg och utan en tråd på kroppen förutom de högklackade inneskorna, genom lägenheten och in i badrummet. Där inne väntade ett parfymerat skumbad och ett hav av levande ljus på henne. På golvet, nedanför badkaret, stod en blank och immig ishink med en redan öppnad flaska Moët & Chandon nersänkt i isvattnet. Bredvid ishinken hade ett långstjälkat champagneglas placerats på en utbredd linneservett. Glaset var fyllt till hälften med det friska, pärlande vinet.
- - - - -
- - - - -
Bertil Björk tog ännu en klunk whisky. På TVn aviserades ett nyhetsprogram. Tidningen lät han ligga kvar uppslagen på soffbordet när han satte sig tillrätta i soffan. Han unnade sig ännu en generös klunk av whiskyn innan han ställde glaset ovanpå tidningen.
En halvtimme senare gick han tillbaka till köket för att fylla på mer whisky.
När han återvände till soffan upptäckte han att glaset hade lämnat en rund ring av väta på tidningspapperet. Ringen ramade in annonsen som han tidigare hade läst. Kanske var det därför, som han dristade sig att läsa annonsen en andra gång.
”Medelålders kvinna söker dig man med starka händer som inte räds de hemligheter som finns gömda under ytan...
Det som göms i snö...”
Ännu senare, vid den andra klunken ur det tredje glaset med whisky, så bestämde Bertil Björk sig för att svara på annonsen. Mest av nyfikenhet, ”men va fan, det kanske kan bli nåt”. Så sa han till sig själv i alla fall. Men kanske berodde det ändå mest på whiskyn.
Innan han började skriva, så stjälpte han, med en knyck på nacken, i sig det sista ur glaset.
(..fortsättning följer...)
© Björn Solum
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar